Webbhotell med kollektivavtal

UPPDATERAD 2015-02-06!

För ett fackförbund är det givet att alla leverantörer ska ha kollektivavtal, det vill säga tryggade arbetsvillkor för personalen i form av avtal med facket. Många företag påstår sig ha bra arbetsvillkor och förmåner, men utan att kollektivavtal kan de där bra förmånerna ryckas ifrån personalen vilken dag som helst företaget står inför dåliga finansiella resurser. I ett kollektivavtal är däremot villkor och förmåner avtalade flera år framöver, och kan inte avbrytas utan att facket får vidta åtgärder som att ta företaget till Arbetsdomstolen. I många fall är det tyvärr också så att företag som inte har kollektivavtal inte betalar in tjänstepension för personalen. Dessa går alltså miste om den viktiga delen i pensionstrekanten, oftast utan att veta om det. Alltså är det en stor skillnad för personalen mellan att ha kollektivavtal och inte. Personligen tycker jag att alla organisationer som vill ha leverantörer med bra arbetsvillkor ska se till att de har kollektivavtal.

När jag gav mig ut på jakten efter webbhotell med kollektivavtal tänkte jag mig först att det skulle bli en snårig skog att leta i. Men det visade sig bli ganska enkelt - jag kontaktade helt enkelt facket för att få hjälp. Visserligen har inte de mest välkända webbhotellen kollektivavtal tyvärr, men det finns åtminstone en mindre aktör som har det.

Webbhotellet Axentus har avtal med GS. Heja Axentus!

Tidigare hade Jämtport Webbhotell AB och Webbstugan i Hälsingland hängavtal med Unionen, men de har blivit uppköpta och de nya ägarna har inte fortsatt med kollektivavtalen.

Kanske finns det fler webbhotell med kollektivavtal, tipsa mig så bättrar jag på listan!

Webbdagarna

Jag försöker ivrigt få mina kollegor på kommunikationsenheten att inse att iPhone och dylika smartphones är framtiden (har väl lyckats få med mig en till två än så länge, ten more to go!), men som med allt annat gäller det att göra det smart. Jag är allergisk mot webbkampanjer som inte ger besökaren någon nytta, eller som bara handlar om att skrika ut ett budskap. Men hur lyckas jag övertyga att lämna dessa tröga traditioner? För det mest pinsamma vore ju om vi började ta fram en iPhone-app med den sortens föråldrade kommunikation.

Idag på webbdagarna fick jag ändå se några lyckade exempel. SF Bio:s iPhone är en solklar nytta för oss filmälskare, och Hemnets iPhone-app skulle jag lätt använda om jag sökte bostad.

Inte för att jag nu har en iPhone. För på jobbet får jag nöja mig med sugiga HTC Touch Cruise, och privat inväntar jag antingen en attittydförändring på jobbet eller att nya iPhone kommer ut till sommaren. Känner dock att jag inte kan missa en enda minut av denna utveckling, så kanske orkar jag inte vänta så mycket längre.

Som killen från Apegroup sa; mobilapplikationer är som Internet var på slutet av 90-talet; början på något helt nytt! Vem vill inte vara med om det?

Handboken för webbredaktörer

Ett måste att läsa för alla webbredaktörer är Webbredaktörens handbok av Fredrik Wackå. Den är lättläst och helt lysande i sina analyser och råd om hur man som webbredaktör ska jobba. Den är faktiskt helt briljant på det området.

 I en del fall fick jag ytterligare stöd för mina teser, i en del fall blev jag lite förvånad.

Den innehåller det mesta man behöver veta om webbplatser, och även om jag hade önskat mig att kapitlet om sociala medier hade varit något mer omfattande, så var boken ändå utförligt skriven. Det där med sociala medier ändras ju ändå hela tiden, och kunskaperna kan hämtas från andra ställen.

Wave?

Kommer Google Wave bli det stora under 2010? Jag är skeptisk. Jag fattar inte riktigt poängen med det, och dessutom är det segt som sjutton fastän jag ännu inte ens börjat surfa på vågorna.

Jag tror att Twitter kommer att växa sig ännu större. Det är enkelt och bygger på att folk vill chatta med folk de inte känner.

Vad jag hoppas på för 2010:

• Många spelkvällar med vänner (jag älskar sällskapsspel!).
• Kärlek som håller i sig länge.
• Att bli klar med min dokumentärfilm.
• Att jag får riktigt bra sommarplaner.
  

Facebook och Twitter vs mIRC (2009 vs 1999)

Minns ni när man satt och chattade med programmet mIRC? För sådär tio år sen. Det var så jag upptäckte storheten med Internet. Visst hade jag säkert någon Hotmail-adress först och hängde på Passagen-chatten, men det var när jag introducerades av grabbarna i dataklubben på högstadieskolan som jag blev riktigt såld. Jag gick då med i dataklubben, och fick som enda tjejen sitta på kvällarna i datasalen med särskilt passérkort.

Och jag chattade och chattade. Först på kvällarna i skolan, sen hemma på mammas dator med modem. Mitt första nick var Indiegirl, och det visade sig snart att min bästa kompis också börjat chatta med namnet Indietjej utan att veta att jag hette Indiegirl. Inte för att någon oss var särskilt indie alls, men vi ville väldigt gärna vara det. Och hitta varsin popkille som kunde förälska sig i oss.

Jag hängde i kanalen #sweden och i #kiruna - förmodligen den största staden på IRC luskade jag ut. Och där körde vi fajter med OP:arna som började kicka ut oss från kanalen, jag träffade min första pojkvän där på kanalen. Och min andra pojkvän visade sig vara en av OP:arna på #kiruna, så då satte han en bot som auto-OP:ade mig!

Är det någon som använder sig av mIRC längre? Säkert någon, men vilka?

För vi vanliga dödliga har ju gått över till Facebook, Twitter, och innan dess var vi på Helgon, Skunk och bilddagboken. För att inte nämna Lunarstorm.. (nä, jag vill inte ens länka dit, för det finns faktiskt kvar).

Men det finns en del saker som har gått förlorade sen vi övergav IRC. Och det är att nuförtiden följer vi bara våra vänner på Facebook, och några utvalda människor på Twitter. Vi får ingen överblick över alla. För även om flödena i Facebook och Twitter påminner om IRC-flödet, särskilt nu när mycket sker i så gott som realtid, så är det just bara utvalda människor vi upptäcker och ingen annan.

IRC gav ju möjligheten att se alla som var inne på samma kanal som en själv, och det fanns ingen chans att rensa bort någon. Och kanske är det just det som är 2000-talets anda? Vi vill inte träffa alla, vi vill exkludera en del och vara inkluderande mot enbart utvalda. Vi vill inte vara i en stor massa, i något sorts kollektiv. Vi vill välja vilka vi ska följa och välja vilka vi ska "unfollow".

Eller vi och vi. Jag saknar rätt mycket de där överraskningsmomenten som hände i IRC, när det plingade till och någon helt ny människa skrev till mig och sa

"Hej Maria! Du känner min bror."

Twitter <3

Okej, jag kan erkänna. Jag har förälskat mig i twittrandet. Och för den som kan tänkas vilja hitta mig där heter jag @nollgradig

Jag förstod inte riktigt det där med att man kunde få kontakt med andra människor där, folk man inte känner, och det är ju underbart! Känner mig som 14 igen, när jag spenderade mestadelen av min tid på mIRC i #kiruna och #sverige, om ni minns?

I <3 geek girls

Nu är det Geek Girl Meetup, och jag kan rekommendera den specialdesignade Twitter-feeden som min nyfunna kamrat Maria Söderberg kodat upp (annars kan du även kolla upp hashtagen #ggm09). Jag har den senaste veckan funderat mycket på Twitter och gett mig - det går inte längre att ignorera det, när det är fler sökningar på Twitter än på Google(!).

Inte minst gäller det organisationer och företag där principen är; om du inte pratar om dig, så gör någon annan det.

Tyvärr har jag märkt att det inte gäller oss vanliga, dödliga privatpersoner. Det är fan ingen som pratar om mig där ute, bara jag..

Nörd-träff

Har anmält mig till Geek girl meetup! Känns naturligt för mig som webbredaktör.

Det ska bli hur kul som helst, särskilt då jag missade fjolårets mötesplats för webb-brudar! Ojoj! Roligt är att de arrangerar med hjälp av en wiki.

Jag vet inte riktigt vad jag har att förvänta mig, men jag tänker att jag säkert möter en massa intressanta människor i alla fall.