Lite tankar kring #snyggastvinner

Det ante mig att det skulle komma lite funderingar kring #snyggastvinner på #Almedalen på ett lite mer moraliserande sätt - som att det är fel att fokusera på eller bedöma utseende, och som att det skulle gå i motsats till smarthet. Alla som vet lite om queerpolitik vet att utseende och uttryck kan använda som påtryckningsmedel, eller få fram en politisk poäng (ta till exempel femme som jag gör en film om, THIS FEMME FUCKS BACK!, och som jag skrivit om i F-ordet).

Makthavare.se tar upp problematiken och @LisaGemmel ger bra svar!

Jag tycker mest det ska bli kul att ha något att göra, jag är lite dålig på att slappna av sådär under första semesterveckan och det är bra att ha något att avleda tankarna med. Och jag hoppas se många lustfyllda bilder som även kan lyckas göra en politisk poäng eller åtminstone hotta upp sin egen organisation eller företag. Ta plats - om det är något som inspirerar mig så är det människor som vågar ta plats med ödmjukhet och självdistans!

Dessutom tycker jag att den propra stilen som de flesta politiker kör med är otroligt tråkig, så jag hoppas på färgglada, hemgjorda kreationer. Minns väl att jag inte är ett fan av ideal, och ett stort fan av normbrytande. Jag kommer såklart försöka ta in dessa värderingar i min bedömning. Kan tipsa om en politiskt inspirerad designer här: Elmo Fors, som också är en god vän till mig (och faktiskt mitt ex om man ska vara nogsam).

Tävlingskriterier nedan eller här.

#Snyggastvinner på Almedalen!

Mina kollegor har pratat om Almedalsveckan och på skämt om hur de ska försöka vara snyggast på Almedalen. Jag nosade upp samma tankegångar hos @LisaGemmel på Twitter, och utmanade henne att slå mina kollegor. Det hela ledde till en tävling där jag, som enväldig domare, ska utse vem som helt enkelt lyckas med att vara snyggast på Almedalen.

Egentligen tycker jag inte att det är viktigt hur man ser ut, utan jag tror på att göra en ganska torr och grå festival som Almedalsveckan att bli lite mer färgglad. Plus att jag helt enkelt vill ha lite roliga saker i mitt Twitter-flöde under första semesterveckan!

Lisa Gemmel påminner också i ett blogginlägg om hur det faktiskt har betydelse hur man klär sig på anställningsintervjuer, vilket med andra ord blir något av en facklig fråga.

Tävla såhär:
- Kom på en kreativ outfit, gärna i kombination med din organisations-/företags t-shirt.
- Fota dig själv och lägg ut på Twitter med taggen #snyggastvinner.
- Jag kollar den här taggen och alla bilder och utser efter Almedalsveckan vinnaren av #snyggastvinner.
- Vinnaren får ett ex. av antologin F-ordet - Mot en ny feminism som jag medverkar i (texten handlar om hur man kan använda feminina uttryck som politik - passande i ämnet med andra ord)!

F-ordet som pocket

Jag måste även tipsa om att F-ordet har kommit ut som pocket i en extended version. Om du vill ha ett exemplar, tveka inte att höra av dig till mig så fixar jag det!

Objektivfestivalen 2009

Jag har blivit tillfrågad om jag vill medverka i Objektivfestivalen 2009 och visst vill jag det, om de kan tänkas att damma av min gamla rackare till film K.A.P.A. som skulle passa där. För i övrigt har jag just nu inte så mycket att komma med i filmväg.

Snart kommer F-ordet ut i pocket och som extended version, med en diskussion om vad som hände efter att boken kommit ut. Vilka debatter blev eldiga och vad har hänt på den feministiska fronten? Jag kommer att få ett antal exemplar som jag gärna säljer när det beger sig!

Idag på promenad vid södra Mälarstranden hittade jag den här bänken. Queer aktivism gör mig alltid så glad!

Fina ord om min text i Expressen

I F-ordet har Petra Östergren lyckats trumma ihop ett gäng – ett kombinerat fitt- och pittstim – där de flesta har om inte något helt och hållet nytt så i alla fall eget att säga. Och ibland sägs det dessutom av (för mig) nya röster: det är till exempel inte allas vår femme-mamma Ulrika Dahl som skriver om femme-inism och -aktivism utan den unga filmaren Maria Niemi. Hon gör det i en smart text om strävan att förvandla den lågt värderade femininiteten och/eller slampigheten till något frigörande och politiskt, och kopplar den överraskande till sin egen mammas medvetna ”dum blondin”-stil hemma i macho-Kiruna.

Det skriver Nina Lekander i Expressen om mitt bidrag i F-ordet!