Facebook och Twitter vs mIRC (2009 vs 1999)

Minns ni när man satt och chattade med programmet mIRC? För sådär tio år sen. Det var så jag upptäckte storheten med Internet. Visst hade jag säkert någon Hotmail-adress först och hängde på Passagen-chatten, men det var när jag introducerades av grabbarna i dataklubben på högstadieskolan som jag blev riktigt såld. Jag gick då med i dataklubben, och fick som enda tjejen sitta på kvällarna i datasalen med särskilt passérkort.

Och jag chattade och chattade. Först på kvällarna i skolan, sen hemma på mammas dator med modem. Mitt första nick var Indiegirl, och det visade sig snart att min bästa kompis också börjat chatta med namnet Indietjej utan att veta att jag hette Indiegirl. Inte för att någon oss var särskilt indie alls, men vi ville väldigt gärna vara det. Och hitta varsin popkille som kunde förälska sig i oss.

Jag hängde i kanalen #sweden och i #kiruna - förmodligen den största staden på IRC luskade jag ut. Och där körde vi fajter med OP:arna som började kicka ut oss från kanalen, jag träffade min första pojkvän där på kanalen. Och min andra pojkvän visade sig vara en av OP:arna på #kiruna, så då satte han en bot som auto-OP:ade mig!

Är det någon som använder sig av mIRC längre? Säkert någon, men vilka?

För vi vanliga dödliga har ju gått över till Facebook, Twitter, och innan dess var vi på Helgon, Skunk och bilddagboken. För att inte nämna Lunarstorm.. (nä, jag vill inte ens länka dit, för det finns faktiskt kvar).

Men det finns en del saker som har gått förlorade sen vi övergav IRC. Och det är att nuförtiden följer vi bara våra vänner på Facebook, och några utvalda människor på Twitter. Vi får ingen överblick över alla. För även om flödena i Facebook och Twitter påminner om IRC-flödet, särskilt nu när mycket sker i så gott som realtid, så är det just bara utvalda människor vi upptäcker och ingen annan.

IRC gav ju möjligheten att se alla som var inne på samma kanal som en själv, och det fanns ingen chans att rensa bort någon. Och kanske är det just det som är 2000-talets anda? Vi vill inte träffa alla, vi vill exkludera en del och vara inkluderande mot enbart utvalda. Vi vill inte vara i en stor massa, i något sorts kollektiv. Vi vill välja vilka vi ska följa och välja vilka vi ska "unfollow".

Eller vi och vi. Jag saknar rätt mycket de där överraskningsmomenten som hände i IRC, när det plingade till och någon helt ny människa skrev till mig och sa

"Hej Maria! Du känner min bror."