Det har varit en artikelserie nu i DN om tjejer som spelar dataspel. I DN-artikeln påstås insändarkommentarer att tjejer "gnäller" och behöver mer "skinn på näsan". Jag tänkte bidra med lite mer gnäll.
Själv har jag haft en fäbless för TV-spel när jag var liten. Jag älskade Super Mario Bros 1-3, men även andra liknande spel. Jag och min kusin umgicks varje helg, jag sov ofta över där och då hyrde vi TV-spel som vi spelade hela natten och dagen. Det var fantastiskt och det finns fina videofilmer över hur vi hoppar med hela kroppen när vi ska hoppa över något i själva spelet. Super Mario Bros 2 kunde till min förtjusning erbjuda en kvinnokaraktär - Princess Peach - som jag alltid spelade.
När jag gick i högstadiet blev jag naturligtvis intresserad av datorernas möjlighet. För att få tillträde till datasalen dygnet runt gick jag med i Bolagsskolans dataklubb, som enda tjej. Det provocerade en del, som tyckte att jag upptog plats i datasalen för något så onödigt som mIRC:ande (chat) - de andra skulle förstås spela Quake.
Jag utmanades flera gånger att börja spela Quake, men det kändes hela tiden som att jag uppmuntrades att göra det för att bevisa något. Skulle jag spela dåligt skulle jag på så sätt prägla hela tjejsläktet. Jag vägrade därför spela Quake.
Istället började jag spela komedispelet Monkey Island (i alla dess versioner) med min första pojkvän Henrik, som jag just träffat tack vare mIRC. Det här spelet gav mig en helt annan känsla än Quake (döda-spel i realistisk tappning har aldrig varit min grej). Myst var ett annat spel jag fastnade för och varvade. Sen kan man säga att jag tappade bort mig när jag inte längre hade en datanördig pojkvän och aldrig själv fastnade för 3D-spelen i TV-spelskonsolerna. Jag spelade visserligen Zelda - Ocarina of time, och varvade det nästan, förutom att jag gav upp hos sista bossen.
Det var först i fjol, 2010, som jag verkligen hittade tillbaka till TV-spel och det var återigen tack vare Nintendo och denna gång Wii. Super Mario Bros Wii är fantastiskt, har allt det bra som de gamla spelen har och med en modern touch som ändå inte blir förvirrande som 3D-spel. Inte minst älskar jag musiken, som alltid varit så bra överlag hos Nintendo-spel.
Men man kan säga att jag hämmats en del av att vara tjej i mitt spelande. Dels för att jag inte introducerats till spel om jag inte haft nördiga killar vid min sida, och dels för att jag provocerats att "visa vad jag går för" av killar (vilket satte igång min prestationsångest). Numera vågar jag nästan bara spela för mig själv, när ingen ser, men det gör också spelandet mindre roligt för jag älskar att spela med sällskap.
Sammanfattningsvis kan man kanske säga att mycket sitter i mitt eget huvud och att jag "gnäller", men jag tror samtidigt att killar har lite lättare att bli introducerade på spelarenan och känna sig mer bekväma och anonyma där än tjejer. Är man som tjej öppen med att man spelar så är det som att man ska representera hela könet, vilket känns helt orimligt pressande.
Låt mig vara tjej, nyfiken på spel och ändå kass på det utan att det ska stämpla alla grymt bra tjejspelare där ute.
mer gnäll och gnäll om tjejer som kläcker ur sig: "Jag spelar ju Tetris/farmville/bubbles/[annat skräp], jag är gejmer, respektera mig!"
ReplyDeleteVarför ska du slippa prestera och mäta dig på den digitala arenan? Som gejmer är man ständigt på jakt efter högre status, eller i fight för att behålla sin nuvarande plats. Men som tjej förväntas du slippa det? Konsolspel ala Mario/Allt Wii är inte att vara Gejmer, Att gejma är att vara jämföra sig med andra, på en dynamisk, global arena. /Keep on gnällin'
Charles: Sen när började spel handla om att vara bäst och slutade handla om att ha roligt?
ReplyDeleteJag hurrar för varje person som tar sig rätten att kalla sig för gamer, oavsett om denne spelar Call of Duty eller Tetris. Ju fler som spelar desto bättre, branschen har bara att vinna på att fler spelar.
Jag tycker Maria låter som en klockren gamer.
/Angelica från Xboxflickan.se
en kille representerar bara sig själv. en ensam tjej i ett hannedominerat sammanhang sticker ut, representerar mer än bara sig själv och får
ReplyDeletekämpa för den där känslan av att passa in och vara som alla andra. att vara uppmärksam på sig själv som avvikande, inte tillhörande normen stör njutningen och i värsta fall prestationen. jag rekommenderar alla att pröva. ifall man övervinner obehaget väntar härliga kickar och tyvärr ett visst förakt för de som representerar normen.
lthd
Clarles:
ReplyDelete"Som gejmer är man ständigt på jakt efter högre status, eller i fight för att behålla sin nuvarande plats."
Wait, what?
"Konsolspel ala Mario/Allt Wii är inte att vara Gejmer, Att gejma är att vara jämföra sig med andra, på en dynamisk, global arena."
Jag har spelat i det svenska landslaget för datorspel. Jag var bland de absolut bästa i Europa på Unreal Tournament. Det gör mig inte till mer av en gamer än du är. Nu ser jag fram emot att spela Nintendogs + Cats på 3DS. Det gör mig inte till mindre av en gamer än du är.
Mind is blown?
Antingen är du 14 år gammal, eller ett troll.
Charles: Intressant att inget av spelen du nämner tas upp i inlägget utan helt andra spel. Det har i och för sig ingen betydelse för vad är det som gör att de som spelar spelen du nämner, inte kan vara gejmers. För jag har inte kunnat hitta någon definition på vad en gejmers är överhuvudtaget.
ReplyDeleteBlir du en gejmers när du hellre dödar någon i ett spel än sköter ett jordbruk eller en stad? För det kan inte heller handla om status, för i alla spel handlar det om att komma högst upp på prispallen. Håller även med Angelica, grunden handlar det om att ha roligt!
Spelarvärlden speglar bara samhället i stort där tjejer alltid måste bevisa mer för komma någon vart och bedöms hårdare. Därför ser jag det bara positivt att tjejerna tar mer plats på spelscenen genom alla möjliga spel. Jag hoppas inom inte allt för lång tid att det är så många tjejer som spelar, så att enskilda tjejer inte känner att de behöver representera alla inom sitt kön.
Jag vill börja med att tacka Angelica, lthd, Tommy och Sebastian för era svar på Charles svar!
ReplyDeleteTill Charles vill jag mest bara säga att jag håller med de övrigas resonemang, och att jag aldrig i texten eller någon annanstans kallat mig för en "gejmer" även om jag nu inser att jag kanske skulle kunna kalla mig för det. Det är dock personer som Charles som får mig att inte våga ta sådana ord i min mun, för jag spelar ju både "messpel" och är inte heller världsbäst på dem.
Jag spelar mest för att ha roligt, inte för att prestera (även om det förstås är roligt), på samma sätt som jag dansar lindy hop mest för att ha roligt även om det alltid är kul att bli bättre.
Tycker det vore tragiskt om allt man gjorde skulle gå ut på att prestera. För en del kan det säkert ge en kick, men för mig som presterar så mycket i mitt arbetsliv är det skönt att slappna av på fritiden.
Det är också skönt att Internet har så mycket information att erbjuda om spel, för då är man inte så beroende av vad man har för kompisar. Men så var det inte riktigt när jag gick på högstadiet och Internet just hade "startat". Då gällde det att ha kompisar som spelade och kunde förse en med spel, så att man slapp bli luspank i jakten på bra spel.